Hej!
Sitter hemma hos mina föräldrar som jag bor hos i sommar. Konstigt det där egentligen. Min första sommar som universitetsstuderande kände jag att jag "åkte hem" när jag åkte hit till mamma och pappa över sommaren. Nu känns det som att jag är på besök och att jag "hemma" är i Lund. Det är såklart mysigt att vara hemma och så, men samtidigt kan det vara lite jobbigt att gå bakåt i utvecklingen. För det är precis så det känns. Jag blir mer och mer som mitt tonårs-jag för varje dag som går, och går igång direkt när pappa försöker provocera mig. Att dessutom flytta tillbaka till föräldrarna gör att det känns som att jag utvecklas bakåt i mitt liv. Jag har ju liksom min egna bostadsrätt nere i Lund, så det känns konstigt att vara här och känna mig lite som en gäst. Men jag ska absolut inte klaga. Det är jätteskönt att slippa laga mat varje dag och att slippa betala den, hehe.
Direkt när skolan slutade började jag jobba på Bromma stadsdelsförvaltning som ekonomiassistent. Det går bra och jag har redan fått ett jättefint intyg eftersom min högsta chef gick på ledighet i fredags. Jag jobbar hela juli ut, så självklart längtar jag efter att få sommarlov på riktigt även om det är kul på jobbet.
Veckan som börjar imorgon kommer förhoppningsvis gå fort (räknar ner till ledigheten, tre veckor kvar!). På tisdag kommer Desirée, Håkan och Signe hit och även Martina och Rasmus. Det ska bli jättekul att träffa alla samtidigt och dessutom fyller jag år! Dock inte så himla uppspelt över det. Det känns verkligen att man börjar bli vuxen och blir mer och mer som sina föräldrar som inte bryr sig alls om att de fyller år. Jag har lite ångest också över att jag börjar känna mig gammal... Det är jag ju såklart inte, men jag börjar ändå känna mig lite stressad över att livet börjar "på riktigt" snart. Med det menar jag att mina studier kommer vara slutförda om max två år och det stressar mig att känna att jag sen ska hitta jobb som 23 eller 24-åring och sedan jobba typ hela livet. Känns som att jag måste försöka hitta min grej nu. Vet ju inte alls än vilken kandidat jag vill välja och det närmar sig verkligen.
Litet sidospår där. Resten av veckan kommer säkert också gå fort eftersom Jonas och hans kompis kommer hit, jag ska träffa Louise på torsdag och på fredag jobbar jag bara halvdag eftersom jag ska upp till morfar över helgen. Det ser jag verkligen fram emot jättemycket. Morfar är verkligen en så fin och härlig människa som jag tycker mer och mer om för varje år som går. Jag minns när jag var lite och var lite rädd för honom. Vi var ju små skitungar som levde rövare hela tiden, så det var ju verkligen inte konstigt att man fick respekt för honom när vi blev allt för jobbiga och blev tillsagda på skarpen. Men ju äldre både jag och han blir, desto mjukare blir han och jag uppskattar honom så mycket som person. Jag älskar verkligen att sitta och lyssna på hans historier om sitt liv som är så annorlunda mot hur de flesta i Sverige har levt. Egentligen skulle man spela in när han berättar, det är alltid så intressanta eller roliga historier. Jag längtar verkligen till helgen då jag får träffa honom och många andra släktingar. Och koppla av på hans gård mitt ute på landet. Det är nog min favoritplats på jorden.
